Den största historiska nedgången på börsen skedde i slutet på 1920-talet. Efter den följde den stora depressionen med en början den 29 oktober 1929 på Wall Street i New York. Den finansiella krisen spred sig snabbt över till Europa vilket fortsatte som en löpeld genom resten av världen. Konsekvenserna blev stora både i I-länder och U-länder.
Handeln sjönk inom alla delar av ekonomin och det gällde såväl inkomster för privatpersoner och företag likväl som skatteintäkter. Både priser på varor och vinster sjönk eller uteblev helt, vilket ledde till att företag tvingades i konkurs. Hela världen påverkades och under den här krisen var det stora tunga industrier som drabbades hårdast. I många länder stannade byggandet upp och för bönder sjönk priserna på deras skördar kraftigt. Efterfrågan på arbetare inom gruv- och skogsnäring minskade, vilket ledde till arbetslöshet eftersom de andra branscherna 
inte längre hade behov av att anställa. Länderna återhämtade sig olika och de flesta behövde anordna program med bistånd för sina medborgare för att kunna hantera krisen.
Innan den stora kraschen 1929 hade flera tecken på en nedgång i ekonomin visat sig. Under 1928 sjönk bland annat bilförsäljningen, vilket var ett tecken på att tillgångarna för att investera hade sjunkit. Krediterna hos både företag och privatpersoner hade under några år ökat markant, vilket ledde till att skuldsättningen var hög. Under 1931 var krisen så pass stor att lönerna började sjunka.
Den första aktiekraschen skedde i New York i slutet på 1929 och följdes av aktiekrascher runt om i världen. Europa drabbades stort under 1931 då först Österrikes börs kraschade i maj. Tyskland följde efter med en krasch under sommaren och i september Storbritannien. Efter att Storbritanniens börs hade gått ned följde många andra europeiska länder efter och bland annat Sverige drabbades också.